(https://bra.se/rapporter/arkiv/2025-02-13-samtyckeslagens-tillampning-och-konsekvenser)
Kort sammanfattning
Brå:s huvudslutsats är att samtyckeslagen i huvudsak fungerar som lagstiftaren avsett – men att det finns betydande problem med rättssäkerheten, framför allt kring oaktsam våldtäkt.
De viktigaste punkterna:
- Fler våldtäkter anmäls och fler åtal väcks. Åtalen ökade från 236 år 2017 till 455 år 2020. Samtidigt har antalet fällande domar för våldtäkt av normalgraden legat relativt stabilt kring cirka 300 per år sedan 2019.
- Ökningen av anmälda våldtäkter består helt av de nya samtyckesfallen. Det handlar alltså om fall där våld, hot eller särskilt utsatt situation inte behöver föreligga, utan där kärnan är att den sexuella handlingen skett utan frivilligt deltagande. Brå uppskattar att dessa utgör ungefär en tredjedel av de anmälda fallen.
- De nya fallen handlar ofta om personer som känner varandra. I nästan hälften är parterna bekanta och i ungefär lika stor andel har de en nära relation. Helt okända gärningspersoner är ovanliga. Medianåldern är dessutom lägre än i de äldre typerna av våldtäktsfall.
- Polisen har fått betydligt mer resurser, och Brå finner inte stöd för att de nya samtyckesfallen utreds mindre seriöst. Trots detta leder omkring 90 procent av alla anmälningar fortfarande inte till åtal mot en person.
- Muntlig bevisning spelar en större roll. Andelen fällande våldtäktsdomar där det endast finns muntlig bevisning ökade från 16 procent 2017 till 30 procent 2023. För de nya samtyckesfallen var andelen cirka 40 procent. Brå konstaterar samtidigt att domstolarna i regel ställer krav på bland annat trovärdighet, konsekvens och stödjande omständigheter i berättelsen.
- Tidigare frivilligt sex påverkar inte längre bedömningen på samma sätt. Brå konstaterar att domstolarna i större utsträckning än tidigare dömer även när parterna haft sex tidigare. Principen är att frivilligheten måste finnas vid den aktuella sexuella handlingen – tidigare samtycke innebär inte samtycke till senare sex.
- Den stora problempunkten är oaktsam våldtäkt. Brå anser fortfarande att det är svårt att dra gränsen mellan uppsåt, likgiltighetsuppsåt och grov oaktsamhet. Brå skriver uttryckligen att flera av 2023 års domar om oaktsam våldtäkt hade kunnat resultera i antingen frikännande eller en vanlig våldtäktsdom.
- Försvarsadvokaterna är betydligt mer kritiska än åklagarna. Alla intervjuade åklagare var i huvudsak positiva till lagen. Bland de 50 försvarsadvokater som svarade ansåg ungefär tre av fyra att rättssäkerheten hade försvagats.
- Straffen har blivit betydligt hårdare. Minimistraffet för våldtäkt av normalgraden höjdes 2022 från två till tre års fängelse. Den genomsnittliga strafftiden ökade från 26,5 månader 2019 till 37 månader 2023. För oaktsam våldtäkt var genomsnittet 10 månader.
- Sverige har relativt hårda straff jämfört med andra samtyckesländer. Brå jämförde 22 europeiska länder och konstaterar att de flesta har lägre minimistraff än Sverige. När forskare fick bedöma fiktiva fall som motsvarade svenska treåriga domar bedömdes straffen i flera andra länder bli betydligt lägre.
Det mest intressanta i rapporten
Om man kokar ner rapporten till en enda konflikt är den ungefär:
Samtyckeslagen har lyckats utvidga det straffrättsliga skyddet mot sexuella handlingar utan frivillighet, men rättssystemet har fortfarande svårt att dra en tillräckligt tydlig gräns mellan brott och icke-brott i de mer svårbedömda fallen.
Det är framför allt oaktsam våldtäkt som Brå pekar ut som rättssäkerhetsproblemet. Brå:s rekommendationer är bland annat fler vägledande avgöranden från Högsta domstolen, mer utbildning för domare och en översyn av straffnivåerna.
Brå:s egen slutsats är således ganska balanserad: starkare skydd för personer som utsätts för sex utan frivillighet, men en kvarstående och konkret rättssäkerhetsproblematik i gränsdragningen mellan uppsåtlig våldtäkt, oaktsam våldtäkt och icke-straffbara sexuella situationer.
År 2023 fanns 26 fällande domar för oaktsam våldtäkt.
Brå:s bedömning är anmärkningsvärd:
I majoriteten av dessa fall framstod frikännande eller fällande dom för uppsåtlig våldtäkt som mer rimligt än domen för oaktsam våldtäkt.
Det är sannolikt rapportens starkaste stöd för argumentet att lagen kan skapa rättssäkerhetsproblem.
Dessutom hade 12 av de 26 fallen – 46 procent – endast muntlig bevisning.
Och bland försvarsadvokaterna uppgav:
- 82 % att gränsen mellan likgiltighetsuppsåt och grov oaktsamhet är oklar.
- 76 % att gränsen mellan grov oaktsamhet och straffri oaktsamhet är för otydlig.
- 36 % hade upplevt situationer där oaktsam våldtäkt fungerat som någon form av kompromiss mellan frikännande och uppsåtlig våldtäkt.
Det är betydligt starkare evidens för ett rättssäkerhetsproblem än själva antalet fällande domar.
Om vi rangordnar vad rapporten faktiskt kan belägga:
| Påstående | Stöd i rapporten |
|---|---|
| Samtyckeslagen har lett till fler fällande domar för nya typer av fall | Starkt |
| Rättsväsendet har blivit bättre på att tillämpa lagen | Ganska starkt |
| Nya fall innehåller oftare svagare/mer muntlig bevisning | Starkt |
| Rättstillämpningen varierar mer i vissa nya fall | Starkt |
| Oaktsam våldtäkt är rättsligt svår att avgränsa | Mycket starkt |
| Vissa oaktsamhetsdomar är tveksamma | Starkt – Brå säger det själva |
| Rättssäkerheten kan ha försämrats | Det finns tydliga indikationer |